Jag gillar inte att man skyller ifrån sig

”Dagispersonal anmälde inte misstänkt barnmisshandel: Vi tänkte anmäla men hann inte”.

”14-årig flicka blev våldtagen på skolan och trakasserades av elever. Skolan: Vi gjorde vad vi kunde”

Varje dag far svenska barn illa och vuxna skyller ifrån sig. Varför är det så? Det ska UNICEF ta reda på. Under en månad hårdbevakas Sverige – inga undanflykter accepteras. För att klara det behöver de vår hjälp: Hjälp till att jaga undanflykter då barn far illa, ta ställning på Facebook och sprid filmen om undanflykter.

24 oktober – 24 november är månaden då man inte får skylla ifrån sig.

Så otroligt arg!

Idag var jag för första gången på Arbetsfömedlingen. Att säga att det var ett okej besök är att överdriva. Jag har nog aldrig blivit så nertryckt under så kort tid.

Detta var vad som hände:

Orsaken till att jag var där var för att se om det fanns någon möjlighet (det fanns det inte) för mig att praktisera på en arbetsplats istället för att eventuellt stå arbetslös 7 november. Innan jag fick träffa en handläggare tvingades jag att göra en registering där jag bland annat behövde skriva in mina tidigare arbeten. Eftersom jag inte har alla start- och slutdatum registrerade jag endast ett arbete.

Det är meded hjälp av den informationen samt mina universitetsstudier som handläggaren på Arbetsförmedlingen bestämmer sig för att berätta den framtidsprognos som han ser för mig. Den lyder kort och gott: ”Du kommer troligtvis bli långtidsarbetslös. Att få jobb inom den här branschen är minimalistisk”. Ja men tack för den då!

Han fortsätter sin utläggning med att det nästan inte finns några lediga jobb (vilket jag är fullt medveten om) medan det är väldigt enkelt att få jobb som Civilingenjör med fokus på elkraft.

Därefter fyller han på med att universitet och högskolor borde anpassa sina utbildningar efter marknadens efterfrågan. Att utbilda sig till något som faktiskt intresserar en är för denna handläggare helt otänkbart.

Istället för att motivera mig och ge mig tips på hur jag ska göra blev jag nedtryckt och förminskad. Under tiden jag satt där hann jag tvivla på mitt yrkesval och känna panik inför framtiden. Tills ilskan och envisheten kickade in. Den 1,5 timmen som jag spenderade på Arbetsförmedlingen var ett enormt slöseri på tid. När jag lämnade arbetsförmedlingen var jag fylld av ilska (som fortfarande finns kvar) och en beslutsamhet över att INTE bli långtidsarbetslös. Idag ska jag minsann söka jobb! Jag vägrar att tryckas ner!