Archive | oktober, 2011

Jag gillar inte att man skyller ifrån sig

27 Okt

”Dagispersonal anmälde inte misstänkt barnmisshandel: Vi tänkte anmäla men hann inte”.

”14-årig flicka blev våldtagen på skolan och trakasserades av elever. Skolan: Vi gjorde vad vi kunde”

Varje dag far svenska barn illa och vuxna skyller ifrån sig. Varför är det så? Det ska UNICEF ta reda på. Under en månad hårdbevakas Sverige – inga undanflykter accepteras. För att klara det behöver de vår hjälp: Hjälp till att jaga undanflykter då barn far illa, ta ställning på Facebook och sprid filmen om undanflykter.

24 oktober – 24 november är månaden då man inte får skylla ifrån sig.

En liten strimma hopp

25 Okt

Efter mötet på Arbetsförmedlingen för snart två veckor sedan har jag känt många känslor. Ilska för hur jag blev behandlad på mötet, nertryckt för att jag inte valt ett yrke som passade marknaden.  Jag har känt hopplöshet för att jag varje dag närmar mig arbetslöshet. Att jag ska ha fått ett jobb till den 7 november ser jag som föga troligt.

Praktik är något som jag funderat över (vilket också var orsaken till mitt besök på Arbetsförmedlingen) och jag har till och med ett företag som väldigt gärna vill ta emot mig. Jag har sett det som en väg in. En början på en karriär. Men även det hoppet släcktes på mötet.

Idag fick jag ett samtal som gav mig ett litet hopp. Inte allt för mycket då jag inte vill bli besviken. Men sådär lagom, så en blir lite glad!

Morgontrött

25 Okt

Jag har alltid klassat mig som en person som varken är morgontrött eller kvällstrött. Jag har tendenser till att skutta upp ur sängen direkt när klockan ringer för att ta tag i dagen. Att snooza är inte något jag brukar göra. Jag har heller inga problem med att jobba på kvällstid utan kan snarare få skrivarlust när kvällen börjar närma sig natt.

Den senaste veckan har jag kämpat varje dag för att ta mig upp ur sängen. Varje gång klockan ringer känns det som att det är mitt i natten. Att jag knappt har sovit.  Snoozeknappen har blivit min nya vän på morgonen.

Eftersom jag känner mig ovanligt trött för att vara mig har jag även börjat fundera kring ifall det är en eventuell järnbrist som påverkar min kropp. Något som är enklare att åtgärda än hösttrötthet. Ändå så skyller jag på hösten. Att det är mörkret som gör mig såhär. Samtidigt som jag knaprar järntabelleter och hoppas på att bli piggare inom kort.

Den hånande flaskan

24 Okt

 

I somras när jag och min syster var i Norge drack vi ett otroligt gott vin på en restaurang. Så där gott att en aldrig vill dricka något annat än det. På Systembolaget i Sverige fanns inget vin med sådant eller liknande namn. Dock verkade det finnas ett liknande vin på Vinmonopolet i Norge. Eftersom det inte riktigt var samma namn på flaskan vi druckit och flaskorna på hyllan bestämde vi oss för att köpa båda flaskorna, en flaska var. 

Väl hemma tyckte vi vinet borde sparas och drickas  vid något speciellt tillfälle (det var ett väldigt dyrt vin). Sagt och gjort och bestämde vi att vinet inte skulle drickas förrän vi kunde fira att vi fått jobb.

Nu visade det sig att min syster fick jobb ganska snabbt och den ena vinflaskan dracks upp någon gång i september (det smakade inte som vi hade hoppats, även om det var väldigt gott ändå).

Sedan september ligger alltså den andra vinflaskan (min flaska) kvar i mitt kylskåp. Hånar mig varje gång jag öppnar kylskåpet. Det som skulle bli ett trevligt tillskott i firandet av mitt (framtida) nya jobb har förvandlats till en konstant påminnelse om att jag fortfarande inte har något jobb. Att jag fortfarande väntar en framtid med arbetslöshet.

Nytt

22 Okt

Testar ny design, har inte riktigt bestämt mig än…

Glädje på film

19 Okt

Oavsett vilket humör jag är på så blir jag alltid glad av att se denna reklamen på TV. Libero har verkligen lyckats fånga äkta glädje på film.

Att släppa kontrollen

19 Okt

Jag är en person med ganska starkt kontrollbehov. Jag vill veta
vad som händer, när och hur. Detta gäller de flesta situationerna i mitt liv.
De senaste 7 åren har jag på grund av flera omständigheter fått jobba på att
allt inte går att kontrollera. Jag behöver inte veta allt. Jag har ändå känt
att jag kommit till en punkt där jag känt mig till freds med att släppa
kontrollen ibland.

Sen slutet på sommaren har mitt behov av att ha kontroll, eller
snarare släppa kontrollen, nytt en ny nivå. Fredagen den 4 november slutar min
sista kurs på universitetet. Efter det har jag inga planer på att läsa mer.
Kursavslutet innebär även att jag inte har en aning om vad jag ska göra med
mitt liv måndagen den 7 november. Jag söker jobb och jag har varit på
intervjuer. Men tanken på att inte veta hur framtiden ser ut gör mig galen.

Jag vet att detta inte är något jag kan kontrollera. Det enda
jag kan göra är att hålla tummarna, hoppas och fortsätta söka nytt jobb. Mitt
kontrollbehov har verkligen fått sig en utmaning.

Så otroligt arg!

14 Okt

Idag var jag för första gången på Arbetsfömedlingen. Att säga att det var ett okej besök är att överdriva. Jag har nog aldrig blivit så nertryckt under så kort tid.

Detta var vad som hände:

Orsaken till att jag var där var för att se om det fanns någon möjlighet (det fanns det inte) för mig att praktisera på en arbetsplats istället för att eventuellt stå arbetslös 7 november. Innan jag fick träffa en handläggare tvingades jag att göra en registering där jag bland annat behövde skriva in mina tidigare arbeten. Eftersom jag inte har alla start- och slutdatum registrerade jag endast ett arbete.

Det är meded hjälp av den informationen samt mina universitetsstudier som handläggaren på Arbetsförmedlingen bestämmer sig för att berätta den framtidsprognos som han ser för mig. Den lyder kort och gott: ”Du kommer troligtvis bli långtidsarbetslös. Att få jobb inom den här branschen är minimalistisk”. Ja men tack för den då!

Han fortsätter sin utläggning med att det nästan inte finns några lediga jobb (vilket jag är fullt medveten om) medan det är väldigt enkelt att få jobb som Civilingenjör med fokus på elkraft.

Därefter fyller han på med att universitet och högskolor borde anpassa sina utbildningar efter marknadens efterfrågan. Att utbilda sig till något som faktiskt intresserar en är för denna handläggare helt otänkbart.

Istället för att motivera mig och ge mig tips på hur jag ska göra blev jag nedtryckt och förminskad. Under tiden jag satt där hann jag tvivla på mitt yrkesval och känna panik inför framtiden. Tills ilskan och envisheten kickade in. Den 1,5 timmen som jag spenderade på Arbetsförmedlingen var ett enormt slöseri på tid. När jag lämnade arbetsförmedlingen var jag fylld av ilska (som fortfarande finns kvar) och en beslutsamhet över att INTE bli långtidsarbetslös. Idag ska jag minsann söka jobb! Jag vägrar att tryckas ner!

Då var det dags!

13 Okt

Slänger ut min nya sida även om det finns massa knåp kvar. Men jag är för rastlös för att vänta. Jag vill! NU! Så jag kör på och så får det bli uppdateringar längs vägen.

%d bloggare gillar detta: