Tag Archives: Glädje

Webcoast 2012

21 Mar

Tänk dig en konferens. Men inte vilken konferens som helst. Utan en konferens där det inte är bestämt vem som ska tala. Det är inte bestämt vilka ämnen det ska pratas om. Tänk dig en konferens där nästan alla har en smartphone, kamera, surfplatta eller dator med sig. Som kanske till och med har mer än en av de nyss nämnda. Tänk dig en konferens där konversationen och interaktionen med andra pågår lika mycket ansikte mot ansikte som på webben. Om du slår ihop alla dessa komponenter får du en sak. Webcoast. En knytkonferens där talare och ämnen bestäms på plats. Av de som deltar. En konferens för alla som på ett eller annat sätt har webb och kommunikation som intresse.

Helgens Webcoast var mitt första. Och det var ett otroligt spontant besök. Då biljetterna var slut långt innan jag ens bestämt mig för att jag ville gå hade jag förlikat mig med tanken om att det inte skulle bli något Webcoast-besök för mig. Men så hände det. Någon annan som inte kunde gå ville sälja sin biljett. Sagt och gjort. Fredag eftermiddag fick jag en biljett. Oplanerat och utan förväntningar på helgen, utöver förhoppningen att få nätverka med andra människor.

Att delta i mitt första Webcoast var omtumlande, spännande och kul. Det var en annorlunda känsla att kunna sitta med näsan ner i sociala medier utan att höra att jag var tråkig. Det var en annorlunda känsla att få vara nördig utan att för den delen vara tråkig. Att umgås med personer som var (och är) lika nördiga som jag.

På Webcoast kom deltagarna ut från ett föredrag med näsan ner i sina telefoner eller surfplattor. På Webcoast pågick det minst lika många diskussioner online som offline. Att få vara nördig tillsammans med andra är helt enkelt en alldeles fantastisk upplevelse.

I slutändan är jag väldigt glad över att jag fick vara med och delta under detta härliga evenemang. En helg full med härliga människor, intressanta föreläsningar och god mat kan inte bli fel. Jag kommer garanterat tillbaka nästa år!

@ambiturn & @imittsinne

Johanna och jag efter fredagens registrering på Webcoast
Foto: Christian Aliaga

Läs mer om Webcoast

Annonser

Min härliga extrafamilj

22 Feb

Det är lite så det känns, som om jag fått en extrafamilj här i Göteborg. Mitt hem är helt enkelt grymt! Jag känner en enorm glädje över att jag har haft turen att få ett sånt boende som jag fått. Mamma R är verkligen en fantastisk kvinna.

Idag när jag kom hem krockade min matlagning med hennes brödbak. Det är lätt att välja att inte laga mat när hon är i köket för att jag inte vill vara i vägen för henne och jag har märkt att hon gör likadant med mig. Men eftersom jag skulle använda spisen och hon ugnen valde vi att köra på ändå. Det blev en intressant matlagningsstund då hon fascinerat tittade på hur jag lagade min mat. Precis så som jag brukar göra när hon lagar mat. Min svensk/norskamat skiljer sig ganska mycket åt från hennes persiska matlagning.

Ikväll kom hennes dotter M förbi och det blev verkligen trångt i köket med tre personer varav två fixade och donade. Eftersom mamma R var så nyfiken beslutade jag mig för att promt bjuda henne, då jag ändå lagat mer än nog. Jag vet att om jag inte insisterat och varit övertygande nog om att jag hade mer än nog mat till mig så hade hon aldrig smakat. Jag har försökt förut, men inte varit tillräckligt övertygande för att hon skulle smaka. Så idag blev det svensk fisksoppa med fransk inspiration och hembakat persiskt bröd. En fantastisk kombination för övrigt.

Det känns riktigt skönt att jag och dottern M även kommer bra överens. Jag känner mig nästan lite som en extra storasyster när jag pratar med henne.

Jag känner en sådan värme i hjärtat för dessa två underbra personerna och jag är otroligt tacksam för att jag har hamnat här.

En sån där riktigt bra helg

13 Nov

Jag sitter här men ett leende på läpparna och tänker tillbaka på helgen. Ni vet, en sån där helg som är lite bättre än många andra. Kroppen har varit trött och sliten men det har varit underbart ändå. Under helgen har jag ignorerat vad min kropp vill och gjort det jag vill. Vilket innebär att jag och min kära syster har ätit massa mat, druckit drinkar och umgåtts.  Vi har hunnit med tacosfredag, shopping, köttig lördagslunch, drinkar och tapas.

I september flyttade min syster till en annan stad. Vilket i sig känns konstigt eftersom vi bott tillsammans i tre år för att sedan 100 meter ifrån varandra året efter det.  Det blir ännu konstigare att hon flyttat till min gamla gymnasiestad. Så varje besök hos henne ger mig en chans att återupptäcka Örebro, allt känns så bekant men ändå obekant. Det är kul att återupptäcka gamla platser och hitta nya. Än så länge har vi inte hittat våra smultronställen men jag tror att vi i helgen upptäckte en möjlig kandidat. Jag längtar redan till nästa resa!

När en boll börjar rulla

11 Nov

En vecka som arbetslös. Jag tyckte att tiden gick olidligt långsamt, samtidigt som jag kände mig otroligt rastlös varje dag. Att slappna av och njuta av ledigheten var inte en möjlighet. Till i onsdags. Då började en boll att rulla. Min värld vändes upp och ner och jag fick helt plötsligt tusen tankar i huvudet på en gång. Som en framtidsbomb exploderat i mitt huvud.  Vad det är jag funderar över behåller jag för mig själv men min beslutsångest har varit stor.

Hur kommer det sig egentligen att flera saker ofta sker på en och samma gång? Jag som redan led av tillräcklig framtidspanik har nu fått ytterligare ett alternativ att fundera över. I en annan stad. Relativt långt bort. Alltså ännu ett alternativ att fundera över.

Tur att det är helg så att jag kan grubbla och älta alternativen om och om igen.  Jag tror det behövs. Det där med framtid alltså… Så himla jobbigt!

En liten strimma hopp

25 Okt

Efter mötet på Arbetsförmedlingen för snart två veckor sedan har jag känt många känslor. Ilska för hur jag blev behandlad på mötet, nertryckt för att jag inte valt ett yrke som passade marknaden.  Jag har känt hopplöshet för att jag varje dag närmar mig arbetslöshet. Att jag ska ha fått ett jobb till den 7 november ser jag som föga troligt.

Praktik är något som jag funderat över (vilket också var orsaken till mitt besök på Arbetsförmedlingen) och jag har till och med ett företag som väldigt gärna vill ta emot mig. Jag har sett det som en väg in. En början på en karriär. Men även det hoppet släcktes på mötet.

Idag fick jag ett samtal som gav mig ett litet hopp. Inte allt för mycket då jag inte vill bli besviken. Men sådär lagom, så en blir lite glad!

Glädje på film

19 Okt

Oavsett vilket humör jag är på så blir jag alltid glad av att se denna reklamen på TV. Libero har verkligen lyckats fånga äkta glädje på film.

%d bloggare gillar detta: