Tag Archives: Vardagsliv

En månad på västkusten

21 Feb

Det är otroligt vad tiden går fort. Nu är det över en månad sedan som jag flyttade till Göteborg och började praktiken på Cordovan. Jag har kommit in mer i staden och känner mig lite mer som ”hemma” nu. Jag kommer bra överens med kvinnan jag bor hos, något som jag var orolig för när jag skulle flytta hit. Kvinnan jag bor hos bjöd mig på mat från Iran för någon vecka sedan och idag fick hon smaka på min maträtt. Det är kul att kunna utbyta kunskap när det gäller mat, ett intresse som vi uppenbarligen delar. Hon använder många råvaror som jag inte ens hört talas om och jag använder råvaror på ett sätt som hon inte tänkt på tidigare. Idag när jag lagat mat sa hon till mig att ”den som har turen att få gifta sig med mig kommer bli en lycklig man” så jag tror att vi har blivit vänner. Och vilken enorm komplimang för övrigt! Blev alldeles varm i hjärtat!

Förra veckan var jag på tjejjoursmöte och ska från nästa vecka engagera mig i Kvinno- och tjejjouren ADA här i Göteborg. Jag ser fram emot att få hänga med grymma tjejer och bli en del av Systerskapet igen. Eftersom Tjejjouren ADA är en ganska stor jour har jag glädjen att få lära känna 24 andra nya tjejjourare som ska gå samma utbildning samt att de redan har ca 40-50 aktiva redan. Som jag längtar!

Cordovan rullar arbetsuppgifterna på. Jag skriver PR-rapporter, gör research inför kunder, skriver pressmeddelanden, ringer journalister och twittrar till och från. Enformigt och tråkigt är verkligen inte det som beskriver min vardag. Jag vågar påstå att jag trivs bra med min vardag!

Jag är väldigt glad att jag tog steget från Karlstad till Göteborg även om jag ibland känner mig väldigt långt borta från det som förut varit hemma.

En sån där riktigt bra helg

13 Nov

Jag sitter här men ett leende på läpparna och tänker tillbaka på helgen. Ni vet, en sån där helg som är lite bättre än många andra. Kroppen har varit trött och sliten men det har varit underbart ändå. Under helgen har jag ignorerat vad min kropp vill och gjort det jag vill. Vilket innebär att jag och min kära syster har ätit massa mat, druckit drinkar och umgåtts.  Vi har hunnit med tacosfredag, shopping, köttig lördagslunch, drinkar och tapas.

I september flyttade min syster till en annan stad. Vilket i sig känns konstigt eftersom vi bott tillsammans i tre år för att sedan 100 meter ifrån varandra året efter det.  Det blir ännu konstigare att hon flyttat till min gamla gymnasiestad. Så varje besök hos henne ger mig en chans att återupptäcka Örebro, allt känns så bekant men ändå obekant. Det är kul att återupptäcka gamla platser och hitta nya. Än så länge har vi inte hittat våra smultronställen men jag tror att vi i helgen upptäckte en möjlig kandidat. Jag längtar redan till nästa resa!

Officiellt arbetslös

7 Nov

Första dagen som arbetslös börjar lida mot sitt slut. Förutom en inre rastlöshet (som troligtvis beror på att jag inte har någon ”vardagssyssla”) så känns allt ungefär som vanligt. Än så länge, kommer troligtvis inte ha samma känsla om en vecka.

Det är inte förrän jag tänker på att jag faktiskt är arbetslös som en konstig känsla infinner sig.  Kanske för att jag anser att ordet ”Arbetslös” är så otroligt negativt laddat. Det känns som ett enormt misslyckande att jag efter fyra års studier på universitets nivå står utan jobb. För lite erfarenhet för att få de jobb jag verkligen vill ha. Samtidigt som man gärna ska vara nyexaminerad, men då med ca 3 års arbetslivserfarenhet. Ett extremt moment 22. Hur är det tänkt att jag ska få erfarenheten om företagen inte vågar satsa?

Fler företag borde tro på ny, ung arbetskraft.  De flesta jag känner har en enorm lust att komma ut i arbetslivet och faktiskt få arbeta med det som vi utbildat oss till. Men jag tänker inte ge upp. Jag kämpar på. Jag vet att det kommer kännas motigt i vissa stunder. För till slut måste jag ju hitta någon som faktiskt vågar satsa på just mig!

En liten strimma hopp

25 Okt

Efter mötet på Arbetsförmedlingen för snart två veckor sedan har jag känt många känslor. Ilska för hur jag blev behandlad på mötet, nertryckt för att jag inte valt ett yrke som passade marknaden.  Jag har känt hopplöshet för att jag varje dag närmar mig arbetslöshet. Att jag ska ha fått ett jobb till den 7 november ser jag som föga troligt.

Praktik är något som jag funderat över (vilket också var orsaken till mitt besök på Arbetsförmedlingen) och jag har till och med ett företag som väldigt gärna vill ta emot mig. Jag har sett det som en väg in. En början på en karriär. Men även det hoppet släcktes på mötet.

Idag fick jag ett samtal som gav mig ett litet hopp. Inte allt för mycket då jag inte vill bli besviken. Men sådär lagom, så en blir lite glad!

Morgontrött

25 Okt

Jag har alltid klassat mig som en person som varken är morgontrött eller kvällstrött. Jag har tendenser till att skutta upp ur sängen direkt när klockan ringer för att ta tag i dagen. Att snooza är inte något jag brukar göra. Jag har heller inga problem med att jobba på kvällstid utan kan snarare få skrivarlust när kvällen börjar närma sig natt.

Den senaste veckan har jag kämpat varje dag för att ta mig upp ur sängen. Varje gång klockan ringer känns det som att det är mitt i natten. Att jag knappt har sovit.  Snoozeknappen har blivit min nya vän på morgonen.

Eftersom jag känner mig ovanligt trött för att vara mig har jag även börjat fundera kring ifall det är en eventuell järnbrist som påverkar min kropp. Något som är enklare att åtgärda än hösttrötthet. Ändå så skyller jag på hösten. Att det är mörkret som gör mig såhär. Samtidigt som jag knaprar järntabelleter och hoppas på att bli piggare inom kort.

%d bloggare gillar detta: