2012 – fortsättningen av ”Äventyr är resultaten av dålig planering” från 2011

Jag började året med att flytta ur min lägenhet. En flytt som för evigt kommer att kallas otursflytten. Aldrig förut har jag varit med om att så många grejer gått sönder i en flytt.  Men jag försökte se framåt och att jag den 16 januari skulle starta ett nytt äventyr.

Flytten genomfördes den 7 januari och jag blev boende i en resväska I Karlstad, och testade sambolivet innan det var dags för det fortsatta livet i en resväska men då som kombo i Göteborg. Att bo i en etta och dela en 120 cm säng med en kompis tar på krafterna samtidigt som det var en otroligt kul tid.

Sen den 28 januari har jag bott i ”mitt hem”. För det är ju egentligen inte mitt. Det är någon annans. Jag testar nu på en ny sorts boende som inneboende. Det är en konstig och bisarr känsla att bo hos någon som jag aldrig träffat/känt till tidigare och samtidigt försöka känna sig som hemma. Det känns som om jag tränger mig på varje gång jag går i köket men jag vet att det bara är jag som tycker att det är konstigt och att jag kommer vänja mig.

Kvinnan jag bor hos är världens mysigaste och bryr sig om att jag har det bra. Här om dagen fick jag höra att det var bra om jag ringde ifall jag skulle komma hem sent eller inte alls. Så hon slapp vara orolig för att något hänt mig. För tillfället bor även hennes dotter här (som bara är 2 år yngre än mig) vilket även det har funkat bra och jag känner mig nästan som en i familjen. Jag tror jag kommer trivas här.

Jo men just ja, den 16 januari startade jag min praktik (som var orsaken till min flytt) på Cordovans avdelning för PR och sociala medier. Det har varit mycket att ta in och huvudet har känts fullt varje dag när jag kommit hem. Nu börjar tredje veckan lida mot sitt slut och jag börjar känna mig mer hemma. Lite varmare i kläderna. Fram till 1 juni ska jag fortsätta vara en svamp och suga åt mig kunskap. Vilka äventyr som väntar efter det får framtiden utvisa.

När en boll börjar rulla

En vecka som arbetslös. Jag tyckte att tiden gick olidligt långsamt, samtidigt som jag kände mig otroligt rastlös varje dag. Att slappna av och njuta av ledigheten var inte en möjlighet. Till i onsdags. Då började en boll att rulla. Min värld vändes upp och ner och jag fick helt plötsligt tusen tankar i huvudet på en gång. Som en framtidsbomb exploderat i mitt huvud.  Vad det är jag funderar över behåller jag för mig själv men min beslutsångest har varit stor.

Hur kommer det sig egentligen att flera saker ofta sker på en och samma gång? Jag som redan led av tillräcklig framtidspanik har nu fått ytterligare ett alternativ att fundera över. I en annan stad. Relativt långt bort. Alltså ännu ett alternativ att fundera över.

Tur att det är helg så att jag kan grubbla och älta alternativen om och om igen.  Jag tror det behövs. Det där med framtid alltså… Så himla jobbigt!

Att släppa kontrollen

Jag är en person med ganska starkt kontrollbehov. Jag vill veta
vad som händer, när och hur. Detta gäller de flesta situationerna i mitt liv.
De senaste 7 åren har jag på grund av flera omständigheter fått jobba på att
allt inte går att kontrollera. Jag behöver inte veta allt. Jag har ändå känt
att jag kommit till en punkt där jag känt mig till freds med att släppa
kontrollen ibland.

Sen slutet på sommaren har mitt behov av att ha kontroll, eller
snarare släppa kontrollen, nytt en ny nivå. Fredagen den 4 november slutar min
sista kurs på universitetet. Efter det har jag inga planer på att läsa mer.
Kursavslutet innebär även att jag inte har en aning om vad jag ska göra med
mitt liv måndagen den 7 november. Jag söker jobb och jag har varit på
intervjuer. Men tanken på att inte veta hur framtiden ser ut gör mig galen.

Jag vet att detta inte är något jag kan kontrollera. Det enda
jag kan göra är att hålla tummarna, hoppas och fortsätta söka nytt jobb. Mitt
kontrollbehov har verkligen fått sig en utmaning.